SHE SORT OF SAVED ME
Det har den senaste tiden varit lite kommentarer då och då angående min vikt. Många har påpekat att jag har tappat vikt, andra tycker att jag blivit för tunn. Jag har inte riktigt kommentera på det här men känner att det kan vara bra att en gång för alla ge ett svar på det här spekulationerna.
Förra hösten slutade jag som modeassisten och började som frilansande moderedaktör här på Elle.se. En befordran som var både fantastiskt rolig och spännande! Men det var en tufft övergång att helt plötsligt vara frilans, att vara sin egen chef och sitta med allt ansvar. Som många andra lider jag av nått vi brukar kalla duktig-flicka syndromet. Jag ville att varje projekt, inlägg, artikel till och med post-it lapp skulle var perfekt och satte otroliga krav på precis allt jag gjorde.
Jag åkte till Köpenhamn, Stockholm, London och Paris. Alla modevecka var alla helt fantastiska, fulla av intryck och man fick minnen för livet. Men efter de var jag helt slut. Utöver detta hade jag sagt tuppen-ja till varenda frilands uppdrag jag som kunde lägga vantarna på. Ena dagen var jag i London på modevecka och nästa i Helsingborg på ett butiksevent, nästa gjorde jag illustrationer. Jag sov dåligt, drömde om jobb varje natt och vaknade tröttare än innan jag somnat. Min självkänsla började spela mig spratt. Jag undrade konstant över varför Elle valt mig till moderedaktör och att en dag skulle de komma på vilken bluff jag var och att jag inte hade en aning om jag höll på med.
Så här fortsatte det tills jag en dag ställde mig på vågen och såg att jag vägde 45 kilo. Illamående, magont, håravfall och utebliven mens och en vecka med något som jag trodde var magsjuka men som slutade med dropp på akuten, fick mig att tillslut besöka min doktor som sa det jag nog redan visste. – Emma, du kan inte göra ALLT, du måste lugna ner dig annars kommer din kropp säga ifrån på riktigt.
Dagen det vände var en varm oktober dag då vi köpte Stella. Jag vet att det här kanske låter supertöntigt, men jag tror hon räddade mig från allt det där. Prestationsångest, jobbstess, stress över bloggen, stress över att Luke var arbetslös, dagensoutfit-stress. Allt det där flög ut genom fönstret när hon kom. Nu var Stellas mattider helt plötsligt prio nummer ett, allt annat kom i andra hand. Jag började om och tackade för en tid nej till frilansuppdrag. Strukturerade, planerade, mappade och skrev listor. Och fick ordning på allt vad det innebär att vara sin egen chef och frilans. Vilket har resulterat i att idag tycker jag det är roligare än någonsin att ta mig an nya projekt!
Så ni som har undrat; jag går inte på någon diet, jag svälter mig inte utan äter godmat som aldrig förr. Den träning jag får är mina promenader med Stella och lite laträning framför tvn med mina trekilos hantlar. Jag mår toppen och känner mig lugnare, proffsigare och gladare än någonsin. Det har varit ett otroligt lärorikt år och som lärt mig hur jag kan jobba mycket men ändå behålla hälsan. Nog om det! Nu ska Stella och jag på mops-träff i hundparken.
